Barklöst sträfse (Chara braunii)

Barklöst sträfse har som namnet antyder ingen bark så som de andra sträfsena. Den är därför lätt att känna igen. Den har dock, som sina släktingar, odelade kransgrenar vilket gör att den kan särskiljas från slinken och havsrufse. Kransgrenarna är hopsnörda vid noderna och är där väldigt mörkgröna. Barklöst sträfse har hon- och hanorgan på samma planta. Arten är mycket ovanlig och är upptagen på Sveriges lista över hotade arter.

Barklös sträfse växer i vågskyddade vikar, ofta inne i vassbälten. Den förekommer på mjuk dybotten, ofta med inslag av sand, grus och sten. Längs vår kust har den endast påträffats i Norrbottens skärgård där salthalten inte överstiger 3 ‰. De flesta fynd hittas grundare än 0,6 m.

Fakta: Kransalger

På svenska östkusten finns 13 arter kransalger av släktena Chara, Nitella och Tolypella. De tillhör grönalgerna men liknar kärlväxter. De fäster sig inte direkt på stenar och klippor utan har rotliknande trådar som håller dem fast på mjuka bottnar. Kransalgerna har fått sitt namn genom växtsättet med sidogrenar i tydliga kransar. Vissa av dem kan ge ett krasande ljud ifrån sig om de bryts. Det beror på att de innehåller mycket kalk. Kransalgerna producerar ämnen som kan minska tillväxten av mikroskopiska alger. De här ämnena gör att kransalgerna har en markant lukt. De är känsliga för övergödning, båttrafik och muddring, och hör till de arter som är skyddsvärda och i några fall utrotningshotade. Kransalger förekommer på mer eller mindre vågskyddade, grunda mjukbottnar i Östersjön. Ofta bildar de täta mattor bestående av en eller ett fåtal arter. Flera av arterna är ursprungligen från sötvatten och förekommer därför i miljöer med stor sötvattenpåverkan.