Ålgräs (Zostera marina)

Ålgräs är en av ett fåtal marina kärlväxter. Den växer på sandiga bottnar i Östersjön upp till Upplands skärgård. Ålgräset har tre till sju blad på varje skott. Bladen är klargröna och bara några millimeter breda på unga skott, medan de är ungefär 1 cm breda på äldre skott. Bladen är oftast mellan 30 till 60 cm långa, men kan i vissa fall bli så långa som 1,5 m. Ålgräset är flerårig och övervintrar med jordstammar och till viss del även med gröna skott. Ålgräset minskar erosionen av sandstränder med sitt stora rotsystem som binder bottensedimenten och skyddar mot vågor. I ålgräsets norra utbredningsgräns, i Egentliga Östersjön, blommar växten nästan aldrig och förökningen sker vegetativt. En stor ålgräsäng kan bestå av en enda individ och vara många hundra år gammal.

Ålgräs växer på halvexponerad till exponerad sandbotten längs hela vår kust upp till Uppland, oftast på djup mellan 2 till 4 meter. Den kan förekomma ned mot 10 meters djup.

Fakta: Kärlväxter i havet

Havets kärlväxter är nära släkt med blomväxterna på land. De har blommor och nästan alla har rötter att rota sig med i bottnar med mjuka sediment. De flesta lever helt nedsänkta i vattnet, men kan ha blommor vid vattenytan. Några få har flytblad på vattenytan eller sticker upp långt ovanför vattenytan. Vattenväxterna har utvecklat olika strategier för att få till befruktningen av blommorna. Vissa blir pollinerade under vattnet, ibland genom transport av pollen på små luftbubblor. Andra blir pollinerade på vattenytan med hjälp av vattenrörelser och vinden. Några få blir pollinerade av flygande insekter. Jämfört med andra havsområden är artrikedomen av kärlväxter hög i Östersjön och de flesta har sötvattenursprung. Många av dem växer där sötvatten rinner ut i Östersjön. Ålgräs är den enda marina kärlväxten i Östersjön. Förutom skillnader i salthalt så bestäms kärlväxternas utbredning till stor del av hur tåliga de är mot störning och hur mycket ljus de kräver för att växa. Störningen kan bestå av fysisk påverkan från vågor eller is. Tolerans mot syrefattiga förhållanden som kan uppstå naturligt i gyttjiga bottnar är också viktigt för kärlväxternas utbredning. Utifrån de här och några andra miljöbetingelser konkurrerar växterna om plats med varandra samt med kransalger och mossor. De flesta kärlväxter klarar att växa ned till ungefär 6 till 7 meters djup, men de växer oftast grundare eftersom tillgången på ljus blir för dålig på stora djup.