Säl, skarv och förlorade fångster

Fångsterna av en del fiskar minskar i Östersjön. Somliga skyller på säl och skarv, medan andra hävdar att dessa inte alls påverkar fiskbestånden. Ofta har säl- och skarvdebatten varit infekterad och baserad på löst grundade antaganden och spekulationer. En vetenskaplig analys visar att säl och skarv med största säkerhet minskar många fiskbestånd längs kusten och därmed konkurrerar med fisket.

Det påstås ofta att Östersjön är ett hav i kris. Men för två av de största miljöutmaningarna, att minska belastningen av miljögifter och övergödande näringsämnen, har framgångarna varit stora. Under 1970-90-talet höll sälarna på att försvinna - miljögifter hade gjort honorna sterila. Kvar fanns bara några tusen gråsälar. Sedan dess har halterna av miljögifter minskat mycket påtagligt, samtidigt som sälarna ökat i snabb takt. Nu finns det ungefär 50000 gråsälar, lika många som på 1930-talet.

Åtgärder mot övergödning

Fram till 1970- och 80-talet blev också Östersjön allt mer näringsrik. Detta tillskrevs ökade tillflöden av kväve och fosfor, främst från avlopp och avrinning från jordbruksmark. Moderna reningsverk och åtgärder på land har gjort att tillflödena av näringsämnen nu ligger på samma nivå som på 1950-talet. I många hårt belastade kustområden har detta resulterat i påtagliga miljöförbättringar, även om Östersjön som helhet inte har uppvisat de förväntade förbättringarna.


Forskningen visar att det svenska kustfisket påverkas av fåglars och sälars konsumtion. Foto: Tony Svensson/Azote


Dessa kvitton på framgångsrikt miljövårdsarbete är mycket glädjande. Men de har också lett till att gamla konflikter blossat upp och måste hanteras i förvaltningen av vår natur. Konkurrens mellan fiskare och säl har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Och om framtida miljöåtgärder leder till att havet generellt blir näringsfattigare så förväntas produktionen av fisk minska, vilket ytterligare kan förstärka en eventuell konkurrens om resurser mellan sälar, fåglar och fiskare.

Det finns inget skäl till att förvaltningen av havets resurser ska vara annorlunda än förvaltningen av djur på land.

Skador på fiskeredskap

För hundra år sedan bedrevs en hård jakt för att kraftigt minska mängden säl, eftersom de förstörde fiskeredskap och ansågs konkurrera med fisket. Situationen är likartad idag, med sälar som orsakar stora skador på redskap, speciellt för det småskaliga fisket i skärgårdar och kustnära områden. Det är en av anledningarna till att kustfisket har minskat påtagligt sedan 1980-talet. Även fågellivet har förändrats i Östersjön. Sedan början av 1980-talet har mängden mellanskarv ökat extremt mycket. Liksom sälarna upplevs de av många som ett hot mot fisket.

Konkurrenssituation?

För att få klarhet i om säl och skarv verkligen äter så mycket att de konkurrerar om fiskresurserna med yrkes- och fritidsfisket, gjorde jag tillsammans med elva andra forskare från Sverige, Danmark, Estland, Ryssland och Finland en analys av situationen omkring år 2010.

Första steget var att ta reda på hur mycket fisk som vattenlevande däggdjur och fåglar åt. Sedan fokuserade vi på de arter som åt mest, och beräknade hur mycket de satte i sig av olika fiskarter. Mängden som de åt av respektive fiskart jämförde vi med yrkes- och fritidsfiskets samlade fångster. Om vi vet att fisket på en art är så intensivt att beståndet påverkas, är det rimligt att anta att även djurens konsumtion påverkar fiskbeståndet om de äter lika mycket som fisket fångar. Då konkurrerar fisket och djuren om fisken.

I vår studie såg vi att däggdjur och fåglar åt vardera lika mycket fisk. Bland däggdjuren var sälarna de helt dominerande fiskätarna, där gråsäl stod för 75 procent av konsumtionen. Hos fåglarna var det fem arter (mellanskarv, sillgrissla, tordmule, stor- och småskrak) som åt 80 procent av den totala mängd fisk som fåglarna satte i sig. Jämförelsevis fångade fisket 3-4 gånger mer fisk än vad sälar och fåglar åt tillsammans.

Skillnad på kust och utsjö

Mer än 90 procent av fiskets fångster utgjordes av strömming, skarpsill och torsk. För dessa fiskarter var den uppfiskade mängden sju gånger större än den sammanlagda mängd som sälar och fåglar åt. Fisket på dessa arter är så omfattande att tillgången för fåglar och sälar sannolikt påverkas negativt, medan fiskets fångster är relativt opåverkade av djurens konsumtion.

När det gäller kustlevande fiskar som abborre, gädda, sik och havsöring är förhållandena annorlunda. Här ligger sälarnas och fåglarnas konsumtion på samma nivå som fiskets fångster. Eftersom fisket påverkar dessa fiskbestånd blir slutsatsen att även djurens ätande gör det. Vi konkurrerar alltså om dessa fiskresurser.

Mellanskarvens aptit

Mellanskarven sätter i sig hela 40 procent av den totala mängden fisk som äts av fåglar. Detta gör den till den fågel som är störst konkurrent med fisket. Att den i stor utsträckning äter fiskar som är mindre än de som fångas i fisket förändrar inte detta. För att det ska finnas stora fiskar måste de överleva som små och en abborre som har hunnit bli ca 30 gram har relativt goda överlevnadschanser. Så om en skarv äter till exempel tio abborrar om 30 gram kan effekten på det fiskbara beståndet bli större än om den istället åt en abborre på 300 gram.

Mellanskarven står för 40 procent av den totala mängden fisk som äts av fåglar. Foto: Le Carlsson/Azote

Framtidens fiskeförvaltning

En slutsats av dessa resultat är att djurens fiskkonsumtion behöver beaktas i förvaltningen av fisket, i synnerhet som populationerna av säl och troligen också
mellanskarv kan förväntas fortsätta att öka. Samtidigt kan fortsatt minskade utsläpp av näringsämnen till Östersjön resultera i en minskad produktion av fisk, vilket förstärker konkurrensen om fiskresurserna.

Fisk är ett ypperligt livsmedel och fritidsfiskets årliga rekreationsvärde uppskattas till miljardbelopp. En aktiv naturresursförvaltning är alltså inte bara ett särintresse för fisket, utan också av allmän relevans för folkhälsan. Det finns inget skäl till att förvaltningen av havets resurser ska vara annorlunda än förvaltningen av djur på land. Vi har en omfattande jakt på exempelvis älg för att de annars skulle orsaka kostsamma skogsskador. På motsvarande sätt kan bestånden av sälar och mellanskarv behöva minskas påtagligt för att förbättra förutsättningarna för fritidsfiske och småskaligt yrkesfiske längs kusten.

TEXT OCH KONTAKT:
Sture Hansson, Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet