Sjöfartens miljöpåverkan kan minskas

Sjöfarten i Östersjön och Västerhavet är mycket intensiv, och fartygens utsläpp till luft och vatten har negativa effekter på havsmiljön. Med havsplanering och en tydligare styrning av fartygstrafiken bort från de mest känsliga havsområdena kan effekterna minskas.

Fartyg kan på ett energieffektivt sätt transportera stora mängder gods, men påverkar också havsmiljön. I Östersjön är fartygstrafiken intensiv, och det finns inga sammanhängande områden som helt saknar fartygstrafik. Foto: Kjell Larsson

Sjöfart utgör en viktig kugge i ett världsomspännande transportsystem, och är en nödvändig förutsättning för Sveriges import och export. Fullastade stora moderna fartyg, särskilt tankfartyg och torrbulkfartyg, kan på ett energieffektivt sätt transportera stora mängder gods. Men även om sjöfartens utsläpp av klimatpåverkande koldioxid mätt per fraktad godsmängd vanligen är lägre än för andra transportslag så står den växande internationella sjöfarten inför stora utmaningar inom miljöområdet.

Sjöfarten påverkar havsmiljön
De stora fartygsmotorernas avgaser innehåller ofta höga halter av försurande och gödande svavel- och kväveoxider, och dessutom skadliga partiklar. Utsläpp av oljor och kemikalier till vatten och läckage av giftiga ämnen från båtbottenfärg är tyvärr också fortfarande en realitet. I fartygens barlastvatten transporteras främmande organismer mellan olika havsområden, och fartygens maskineri och ekolod alstrar låg- och högfrekvent undervattensbuller som visat sig kunna påverka marina djur.

Förutom strängare regelverk behövs ekonomiska styrmedel för att markant öka omställningstakten av världshandelsflottan.

Minskade utsläpp
Flera initiativ har tagits för att minska sjöfartens utsläpp till luft och vatten. Nya internationella konventioner om lägre svavelhalt i fartygsbränsle och om bättre barlastvattenhantering har trätt eller ska träda i kraft. Även strängare regler för utsläpp av kväveoxider kommer att införas successivt från år 2021 för nybyggda fartyg som trafikerar Östersjön och Nordsjön. Flera rederier beställer nya toppmoderna fartyg med den bästa reningstekniken, och provar nya bättre fartygsbränslen. Men eftersom fartyg har lång livslängd krävs även kraftfulla åtgärder som minskar äldre fartygs utsläpp. Förutom strängare regelverk behövs ekonomiska styrmedel för att markant öka omställningstakten av världshandelsflottan. Att minska utsläppsmängder ska vara lönsamt inte bara för samhället, utan även för inblandade rederier och fraktköpare.

Dagens system för styrning av fartygstrafiken har främst utvecklats för att minska risken för kollisioner och grundstötningar, och har endast i liten grad tagit hänsyn till hur känsliga marina biotoper och arter påverkas av sjöfartens dagliga utsläpp till luft och vatten. För att reducera sjöfartens effekter på havsmiljön krävs ett mer dynamiskt trafikledningssystem, så att intensiv fartygstrafik inte passerar genom de mest känsliga områdena under känsliga årstider. Foto: Kjell Larsson

Effekter på olika skalor
Sjöfartens effekter på miljön kan vara globala, regionala eller lokala, och kort- eller långvariga. Sjöfartens koldioxidutsläpp bidrar till global uppvärmning och havsförsurning. Effekterna av koldioxidutsläppen är inte geografiskt kopplade till var utsläppen sker - det spelar till exempel ingen roll om utsläppen sker i Östersjön eller Nordsjön. Miljöeffekterna av sjöfartens utsläpp av kväve- och svaveloxider är däremot särskilt tydliga i de regioner i världen där sjöfarten är intensiv. De gödande och försurande effekterna är dock inte geografiskt kopplade till var enskilda fartygsrutter är belägna, eftersom kväve- och svaveloxiderna uppehåller sig en tid i atmosfären och sprids med vindar före nedfall.

Effekterna av sjöfartens utsläpp av olja och kemikalier till vatten är vanligen lokala eller regionala. Hur stora effekterna blir styrs i mycket hög grad av var och när utsläppen sker. Mycket stora skador på djurliv kan uppkomma även av små oljeutsläpp i känsliga havsområden vid känsliga tidpunkter. Negativa effekter av fartygsgenererat högfrekvent undervattensbuller kan också förväntas uppstå där intensiv fartygstrafik passerar nära känsliga områden, till exempel reproduktionsområden för tumlare. Effekter av gifter från båtbottenfärger uppstår främst i områden där ett stort antal fartyg uppehåller sig under lång tid, exempelvis vid ankringsplatser och hamnar. Effekterna av sjöfartens utsläpp på havsmiljön påverkas alltså inte enbart av de totala utsläppsmängderna, utan även i hög grad av hur den intensiva fartygstrafiken leds genom olika havsområden.

Viktig havsplanering
Eftersom allt fler aktörer är beroende av utrymmet på och i havet uppstår konflikter, bland annat mellan sjöfart och skydd av känsliga havsmiljöer. Svenska och andra europeiska länders myndigheter har påbörjat processen att ta fram havsplaner som ska visa hur olika verksamheter i havet ska prioriteras. Sjöfartens behov av framkomlighet och säkra färdvägar måste uppfyllas, samtidigt som vi ska reducera utsläppsmängder och uppfylla målet om att öka antalet skyddade marina områden.

Tiotusentals fartyg passerar årligen genom Natura 2000-områden. Bilden visar fartygspassager i området öster om Öland under 2014. Observera att det inte finns några större områden som är helt fria från fartygstrafik. Bilden baseras på analyser av miljontals AIS-meddelanden.

AIS - ett hjälpmedel
AIS (Automatic Identification System) är ett elektroniskt hjälpmedel som används ombord för säker navigering, men det används också för att övervaka och kartlägga fartygstrafik. Alla fartyg i internationell trafik med en bruttodräktighet över 300, inklusive alla fartyg i passagerartrafik, ska vara utrustade med en AIS-transponder. Såväl myndigheter på land som närliggande fartyg får fortlöpande AIS-information om olika fartygs identitet, position, kurs och fart. AIS-data lagras i databaser under flera år, och kan användas för att analysera trafikintensitet och hur havsmiljön påverkas av fartygstrafik.


Fartygstrafik överallt
Analyser av AIS-data visar att tiotusentals fartyg årligen passerar genom känsliga och skyddade marina Natura 2000-områden i Östersjön. Analyserna visar även att det idag inte finns större sammanhängande havsområden i Östersjön och Västerhavet som är helt fria från fartygtrafik.

För att känsliga och skyddade områden inte ska påverkas allvarligt av sjöfartens utsläpp krävs en ny typ av styrning av fartygstrafiken. I dagsläget styrs fartygsflöden i Östersjön bland annat med hjälp av trafiksepareringar vid strategiska positioner till havs. Trafiksepareringar kan liknas med filkörning, och används för att separera fartygstrafik som går i olika riktningar. Systemet har främst utvecklats för att minska risken för kollisioner och grundstötningar, och har hittills endast i liten grad tagit hänsyn till hur känsliga marina biotoper och arter påverkas av sjöfartens dagliga utsläpp till luft och vatten. Systemet med trafiksepareringar är dessutom ett statiskt system som till exempel inte förändras över årstider.

Förändrad styrning krävs
För att reducera sjöfartens effekter på havsmiljön krävs modifieringar av fartygsrutter i Östersjön och ett införande av ett mer dynamiskt trafikledningssystem så att intensiv fartygstrafik inte passerar genom de mest känsliga områdena under känsliga årstider. Sådana förändringar måste genomföras i samverkan med andra länder, Helcom, EU och FN:s sjöfartsorganisation IMO.

Text & kontakt:
Kjell Larsson, Sjöfartshögskolan, Linnéuniversitetet
kjell.larsson@lnu.se

Läs mer:
Larsson K. 2016. Sjöfart och naturvärden vid utsjöbankar i centrala Östersjön. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:24.

Om tidskriften

Havsutsikt är tidskriften för dig som vill hänga med i vad som är på gång inom svensk havsforskning. I tidskriften får du svar på många frågor, men också en inblick i de frågor som ännu inte forskningen klarat av att besvara. Artiklarna är skrivna av forskarna själva, och anpassade för en bred publik av redaktionen. Läs mer


Sök i arkivet