Bild: Stefan Meisl/Digital Fantasy

Berättelser om havet - och om människor

På bara några årtionden har bilden av havet förändrats. För inte så länge sedan betraktades världshaven som en främmande värld. Nu vet vi att människor interagerar med havet på många olika sätt. Människans påverkan på havet i form av föroreningar, försurning, utfiskning, övergödning samt stigande temperaturer och havsnivåer påverkar i sin tur människors hälsa, säkerhet och tillgång på mat. Men hur hänger våra idéer och föreställningar - våra berättelser - om havet ihop med kunskapsutvecklingen?

Historiskt har de stora världshaven representerat en mystisk, främmande och i det närmaste oändlig värld. Speciellt djuphaven har varit både okända och otillgängliga. Vid mitten av 1900-talet började forskare med hjälp av ny teknik göra stora framsteg, och kunskapen om världen under ytan växte. Intresset bland allmänheten i USA och Europa var stort, och filmer och böcker om havet sågs och lästes av många. Personer som Rachel Carson och Jacques Cousteau berättade om en spännande och outforskad värld. Havet var fullt av framtidslöften, både vetenskapligt och resursmässigt.

Förändrad bild

Idag är bilden av havet annorlunda. Havsrelaterade miljöproblem är många och stora. Utfiskning påverkar ekologiska system och biologisk mångfald både lokalt och globalt. Klimatförändringar ändrar havsnivåer och vattnets kemiska sammansättning, med direkta konsekvenser för både kustnära samhällen och marina ekosystem. Övergödning och föroreningar innebär ytterligare förändringar som kan påverka både människors och havslevande organismers hälsa. Den bild av havet som forskare ger idag är en hotad miljö, tätt sammankopplad med mänskliga aktiviteter. Men den kunskapen översätts sällan till berättelser som synliggör samspelet mellan människor och hav på ett nyanserat sätt.

Vetenskap som berättelse

Kunskap - inte minst sådan som handlar om samspel mellan människor och miljö - existerar i ett sammanhang. Redan när beslut fattas av forskare och finansiärer angående vad som ska studeras görs urval och prioriteringar. Utformning av forskningsfrågor och metoder innebär ytterligare val som motiveras på olika sätt. När ny kunskap förmedlas till personer och grupper utanför forskarsamhället sker ofta en ännu tydligare normativ tolkning; upptäckter om förändringar i till exempel havet formuleras som miljöproblem och följs av krav på åtgärder. Processen formas av värderingar, prioriteringar och åsikter, vilka i sin tur hänger samman med olika världsbilder.

Minskad förekomst av en fiskart kan till exempel ses som negativt av olika anledningar - för den biologiska mångfalden, ekonomiska konsekvenser för fiskare eller för att den har ett värde som matfisk. Ofta är de olika anledningarna sammankopplade, men det som anses viktigast kan avgöra vilka åtgärder som framstår som lämpliga eller rent av nödvändiga.

På det här viset vävs vetenskaplig information in i olika berättelser om världen. Berättelserna tar form i ett historiskt och kulturellt sammanhang och speglar värderingar och önskemål om framtiden. Hur forskare och andra väljer att berätta om ny kunskap påverkar i sin tur omvärldens reaktion.

Vår bild av havet har förändrats över tid. De stora världshaven representerade tidigare en främmande och i det närmaste oändlig värld, där mystiska odjur kunde lura i djupet. Illustration: Stefan Meisl/Digital fantasy.

Istället för att betona betydelsen av sociala, politiska och ekonomiska faktorer för möjligheterna till anpassning fokuserar prognoserna på metrar och grader, som om de på egen hand avgör hur människor påverkas.

Svårt att berätta om havet

Av flera anledningar kan det vara svårt att formulera berättelser om havet som fångar allmänhetens och beslutfattares intresse. Världen under ytan är avlägsen och osynlig för de flesta människor. Vi tenderar även att bry oss mindre om det som är långt borta och som vi inte direkt kan se. Så har till exempel skövling av skog väckt mer uppmärksamhet än trålning av havsbotten.

Fiskar och andra marina organismer väcker generellt inte vår sympati på samma sätt som många landlevande arter. Grymma eller slösaktiga fångstmetoder diskuteras inte ur ett etiskt eller djurskyddsperspektiv i samma utsträckning som vid hantering av djur på land. Kemiska förändringar av havsvattnet som försurning eller syrebrist kan vara svåra att förstå, och de olika händelseförloppen som leder fram till tillstånden är mycket svåra att förklara. Trots vetenskaplig kunskap om nära samspel mellan processer i havet och på land är det alltså svårt att formulera berättelser som förmedlar att det stora och djupa världshavet - även om det kan te sig avlägset och främmande - är en del av vår livsmiljö.

Fokus på naturvetenskap

De flesta vetenskapliga berättelser om havet och förändringar i havsmiljön handlar om naturvetenskapliga fenomen - de beskriver biologiska, kemiska eller fysikaliska förändringar. Att förändringarna beror på mänsklig aktivitet och vilka konsekvenserna i sin tur kan bli ingår oftast bara i periferin.

Ett exempel är vetenskapliga berättelser om stigande havsnivåer. Vi vet att havsnivån kommer att stiga på grund av ökade temperaturer, men inte när, var, hur mycket eller hur snabbt. Men det är tydligt att kustnära samhällen i små länder löper större risk än de i stora länder med tillgängliga utrymmen långt från kusten. Rika, välorganiserade länder har generellt lättare att anpassa sig än de i fattigare delar av världen. Även inom städer och samhällen har vissa grupper bättre förutsättningar än andra. Dessa skillnader lyfts sällan fram i berättelser om framtidens havsnivåer. Istället för att betona betydelsen av sociala, politiska och ekonomiska faktorer för möjligheterna till anpassning fokuserar prognoserna på metrar och grader, som om de på egen hand avgör hur människor påverkas.

Det kan vara svårt att formulera berättelser om havet som fångar allmänhetens och beslutsfattares intresse. Världen under ytan är avlägsen och osynlig för de flesta människor. Vi tenderar även att bry oss mindre om det som är långt borta och som vi inte direkt kan se. Foto: Mattias Ormestad/Azote.

ATT FÖRSTÅ EN HAVSMILJÖ I FÖRÄNDRING
Ett Formasfinansierat forskningsprojekt som studerar vetenskapliga berättelser om havet i relation till idéer och diskurser om miljö, politik och samhälle. Att skapa förståelse och opinion kring miljöförändringar i havet handlar inte bara om att kommunicera naturvetenskaplig forskning och dess politiska och juridiska implikationer, utan även om frågor om representation, kommunikation och föreställningsförmåga. Vilka berättelser som formuleras kring den vetenskapliga forskningen påverkar vår syn på havet och förändringar i havsmiljön.

Tröghet i systemet

En anledning till att naturvetenskapliga perspektiv dominerar är nog att forskning och kunskap om samhällens påverkan på havet är relativt ny. Eftersom havet historiskt har studerats främst utifrån naturvetenskaplig nyfikenhet fortsätter vi att se och tänka på havet som naturvetenskapernas domän. Det finns alltså en tröghet i systemet.

En annan trolig anledning är att samspelet mellan samhällen, människor och marina system är svårt att fastställa i detalj. Ofta sker förskjutningar i både tid och rum mellan orsak och verkan. Påverkan på en plats kan få konsekvenser någon helt annanstans, långt senare.

Ungefärliga mönster går ändå att se. Som att det är länder med tillgång till tekniskt avancerad utrustning som plockar upp och konsumerar mest fisk, medan mindre blir kvar till de som använder småskaliga metoder. När det gäller klimatrelaterade förändringar har de länder och industrier som historiskt släppt ut mest koldioxid störst ansvar, dock är kunskapen fortfarande ganska liten om vilka konsekvenserna blir under ytan och hur de fördelas. En farhåga är att varmare och surare vatten kommer att påverka produktionen i havet negativt. Detta kan i sin tur få konsekvenser för människor som är beroende av fisk som sin främsta proteinkälla och som har få alternativ att välja mellan.

Sådana och liknande relationer mellan marina system och sociala, politiska och etiska frågor på land förtjänar, även om de är komplexa och svårtydda, större utrymme i dagens berättelser om havet.

Mer tvärvetenskap behövs

I en värld som präglas av människors miljöpåverkan blir perspektiv som kopplar samman naturvetenskapliga processer med människors beteenden, värderingar och relationer allt viktigare. Det gäller även världen under havsytan, även om den kan kännas avlägsen. Det räcker inte att påvisa att människor som enhetlig grupp påverkar havsmiljön. Vetenskapliga berättelser om havet kan bli mycket bättre på att synliggöra hur olika människors och samhällens levnadsvillkor och situation påverkar, och påverkas av, förändringar i havet.

De flesta vetenskapliga berättelser om havet och förändringar i havsmiljön handlar om naturvetenskapliga fenomen. Att förändringarna beror på mänsklig aktivitet och vilka konsekvenserna i sin tur kan bli ingår oftast bara i periferin. Foto: Tom Hermansson Snickars/Azote.

TEXT OCH KONTAKT:
Susanna Lidström, Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och historia, KTH.