Till botten med gamla synder

Under 1970-talet var havsörnarna nästan utrotade i Bottenhavsområdet. Men trots förbud mot miljögifter som PCB och DDT tycks halterna i havsörnarnas ägg öka lokalt igen. Nu söker forskare förklaringen i de giftspäckade fiberbankarna från pappersindustrin.

Arvet efter en tid med stora utsläpp från industrier och en obefintlig miljölagstiftning har länge legat på havsbottnarna längs Bottenhavets kust. Bilden till vänster visar Sandvikens sulfatfabrik i Västernorrland 1937 från Länsmuseet Västernorrland. Till höger visar en bild från SGU hur materialet i fiberbankarna ser ut. De består oftast av cellulosa från gamla utsläpp. Cellulosan innehåller höga halter av miljögifter som kan frigöras till vattenmassan då materialet eroderas eller lossnar vid ett undervattensskred.

FORSKNINGSPROJEKTET TREASURE
Forskningsprojektet TREASURE fokuserar på att studera spridningen av de gamla miljögifterna från fiberbankar till omgivande miljö, och utvecklar ett verktyg for systematisk riskklassificering av fiberbankarna. Genom att studera en rad faktorer, exempelvis föroreningsgrad och olika spridningsprocesser, ska verktyget ge en bild av hur stort hot en fiberbank utgör för den omgivande miljön. Projektet finansieras av Formas, och forskargruppen består av geologer, geotekniker, miljökemister och mikrobiologer från SGU, Uppsala universitet, SLU, SGI, Stockholms universitet, Lunds universitet och Göteborgs universitet.
Halterna av miljögifter i havsörnens ägg utmed Bottenhavets kust tycks vara på väg mot liknande nivåer som under 70-talet. De miljögifter som då orsakade att havsörnen nästan utrotades, PCB och DDT, förbjöds på 70-talet. Under många år har populationen av havsörn ökat och halterna av miljögifter i äggen minskat. Men nu är alltså den positiva trenden bruten, och forskarna söker förklaringar i gamla synder från pappersindustrin.

Gamla synder
Under stora delar av 1900-talet, tills lagstiftningen skärptes, släppte pappers- och massaindustrin obehindrat ut träfibrer, cellulosa och kemikalier. Mer än 250 kemikalier har identifierats i avfallsprodukter från denna industri. Utsläppen spreds i vattendragen, och deponerades på havsbotten i form av fiberbankar. Dessa bankar ligger kvar än idag, och innehåller mycket höga halter av bland annat PCB, DDT, kvicksilver, bly och kadmium.

Det organiska materialet i fiberbankarna jäser på grund av bristen på löst syrgas. Då bildas gas, som tar med sig föroreningar och sipprar upp genom sedimenten till bottenvattnet. Foto: SGU

Landhöjningen rör om
En vanlig uppfattning är att de miljöfarliga ämnena, när de når havsbotten, binds till sedimentpartiklar och begravs för alltid. När det gäller miljögifterna i fiberbankarna verkar det dock inte stämma. Utsläppen deponerades en gång i tiden på relativt grunda vatten, och i samband med landhöjningen höjs nu dessa förorenade havsbottnar successivt mot havsytan. Det ökar risken för påverkan av vågor, strömmar och båttrafik, och därmed också risken för erosion. På flera ställen ligger fiberbankarna dessutom på relativt branta sluttningar på havsbotten, och i många områden med fiberbankar har undervattenskred dokumenterats. Skreden kan frigöra stora sedimentmassor i vattnet, och effekten kan bli att de giftiga ämnena i fiberbankarna frigörs till vattnet.

Gasbubblor ett problem
En faktor som kan påverka spridningen av de förorenade fibersedimenten är gasmängden i bottensedimenten. Organiskt material, som cellulosa och vedrester, jäser när syrehalterna blir låga, vilket genererar gasbubblor. Gasbubblorna stiger sedan uppåt genom bottensedimenten, och gör att sediment virvlas upp och transporteras ut i vattenmassorna. Även detta gör att miljögifterna kan frigöras till vattnet och tas upp av organismer i ekosystemet.

Havsborstmaskar rör om
Det enda liv som finns i fiberbankarna är den svavelreducerande bakterien Beggiatoa, som på vissa ställen breder ut sig som en vit filt över botten. Men en bit längre ut från bankarna, där fibermaterial blandar sig med naturliga sediment, trivs de invasiva havsborstmaskarna av släktet Marenzelleria. Dessa maskar har följt med fartyg från nordamerikanska kustvatten, och har under de senaste decennierna brett ut sig på bottnarna i hela Östersjön. De kan gräva sig djupt ner i sedimentet, och omrörningen kan orsaka en frigörelse av miljögifter som finns i bottensedimentens porvatten eller bundna till partiklar.

Viktigt att förstå processerna
Arvet efter en tid med stora utsläpp från industrier och en obefintlig miljölagstiftning har länge legat på havsbottnarna längs Bottenhavets kust, och verkar nu alltså kunna ställa till med problem i ekosystemet. Att förstå de fysiska och kemiska processer som ligger bakom den situation som nu uppstått kommer att vara mycket viktigt för att på ett effektivt och hållbart sätt ta fram saneringsåtgärder. Målet för forskarna är därför bland annat att skapa ett verktyg för att kunna göra bedömningar av riskerna för att miljögifter i gamla fiberbankarna sprids i ekosystemet.

Text & kontakt:
Ian Snowball, Naturresurser och hållbar utveckling, Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet och Anna Apler, Sveriges geologiska undersökningar
ian.snowball@geo.uu.se

Om tidskriften

Havsutsikt är tidskriften för dig som vill hänga med i vad som är på gång inom svensk havsforskning. I tidskriften får du svar på många frågor, men också en inblick i de frågor som ännu inte forskningen klarat av att besvara. Artiklarna är skrivna av forskarna själva, och anpassade för en bred publik av redaktionen. Läs mer


Sök i arkivet