Forskare på jakt efter mikroplast i Östersjön

Flytande sopberg och kvävda sköldpaddor har i åratal illustrerat problemen med nedskräpning av havet. På senaste tiden har oron för det osynliga mikroplastskräpet också ökat. Men fortfarande saknas kunskap om den egentliga mängden plastpartiklar i havet och hur de påverkar ekosystemet.

Mikroplast syns inte för blotta ögat. De kan bildas genom nedbrytning av större plastskräp eller produceras direkt. Foto: Tobias Dahlin/Azote

VANLIGA PLASTTYPER
De vanligaste plasterna är polyetylen (PE), polypropen (PP), polystyren (PS), polyetylentereftalat (PET), polyvinylklorid (PVC) och polyuretan (PU). Dessa plasttyper utgör mer än 80 procent av de plaster som används i Europa och används exempelvis i livsmedelsförpackningar, vattenflaskor, kläder och telefoner.
Plastskräp i havsmiljön kommer oftast från människors avsiktliga eller oavsiktliga nedskräpning på land eller till sjöss. Mer än 60 procent av allt skräp till havs är just plast, och många forskare och journalister har i flera år rapporterat om problemet. Bilder på sjöfåglar som ätit plastföremål av misstag eller djur som har trasslat in sig i plastpåsar har skapat stort engagemang. På senaste tiden har man dock insett att ett stort problem med marint skräp kan vara dolt för blotta ögat i form av små, små plastpartiklar, så kallad mikroplast.

Mikroplasters uppkomst
Mikroplast är plastpartiklar som är mindre än fem millimeter. Generellt skiljer man mellan primär mikroplast och sekundär mikroplast. Primär mikroplast är producerad i denna storlek, och används till exempel i kosmetiska produkter. Sekundär mikroplast är skapad genom nedbrytning av större plastpartiklar. När plasten flyter runt i vattnet påverkas den av olika faktorer. UV-strålning från solen spelar till exempel en stor roll för att oxidera plasten så att den bryts ned till mindre bitar. Under nedbrytningsprocessen kan kemikalier läcka ut.

Långsam nedbrytning
Tiden som krävs för plast att brytas ned i miljön beräknas vara i storleksordningen hundratals till tusentals år vilket innebär att all plast som en gång hamnat i miljön förmodligen fortfarande finns kvar. Men den totala mängden plast i haven är fortfarande mycket oklar, och hittills utförda studier visar mycket varierande resultat.

Fokus på mikroplast
Plastföroreningar i Östersjön är relativt sett ostuderade jämfört med plast i andra hav. Alldeles nyligen började forskare för första gången analysera kvantitet och kvalitet av mikroplastföroreningar i Östersjön. I vårt projekt vill vi ta reda på vilka faktorer som initierar nedbrytning av plast, vad för kemikalier som släpps ut i havsmiljön genom denna nedbrytning och hur dessa ämnen kan påverka livet i Östersjön.

Genom mikroskopet kan forskarna urskilja små plastpartiklar, så kallad mikroplast. Här syns en trådliknande plastfiber. Foto: Berit Gewert

Hur mycket finns det?
Under sommaren 2014 togs vattenprover i bland annat Stockholm, Trosa, Nynäshamn och Södertälje för att se hur mycket plast som egentligen finns i vattnet där. Med hjälp av en trål i aluminium fångades flytande föremål upp från vattenytan. De flesta provtagningarna gjordes i områden nära hamnar, tätt befolkade områden eller nära utloppet från avloppsreningsverk. För att skilja ut plasten från annat som kommit med i trålen filtrerade vi proverna i vårt laboratorium. Sedan undersökte vi filtren med hjälp av ett mikroskop och beräknade plastmängden per prov.

Plast i alla prov
I alla våra prover fanns det plast, även i de prover som tagits längre bort från hamnarna. Vi hittade mest fibrer, men även små partiklar. Större bitar av plast påträffades i synnerhet i de prover som togs i hamnen i Stockholm. Proverna från Stockholm var också de som innehöll högst antal plastpartiklar.

Vid provtagningarna användes en sorts trål ansluten till ett nät med en maskstorlek på 335 mikrometer. Trålen som dras bakom en båt flyter på vattenytan och samlar upp föremål såsom mikroplast. Foto: Berit Gewert

Mer studier på gång
Nästa steg för oss blir att identifiera vilken typ av plast det rör sig om och varifrån den kommer genom att använda infraröd spektroskopi. Dessutom kommer vi att sätta igång laboratorieförsök där vi simulerar nedbrytningen av mikroplaster i havet för att ta reda på mer om de kemikalier som frigörs i vattnet när plasten vittrar i världshaven och i Östersjön.

Alla kan bidra
Det är viktigt att vi minimerar mängden plast som släpps ut i miljön och till haven. Regeringen utreder just nu möjligheterna att införa ett svenskt förbud mot mikroplaster i kroppsvårdsprodukter, eftersom denna plast delvis tar sig genom reningsverken. Som konsument kan man göra aktiva val för att minska sin plastanvändning, exempelvis genom att köpa mikroplastfria rengöringsprodukter, låta bli plastpåsarna och bli ännu bättre på att sortera och slänga plastskräp på rätt sätt.

Text & kontakt:
Berit Gewert, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet
berit.gewert@aces.su.se

Om tidskriften

Havsutsikt är tidskriften för dig som vill hänga med i vad som är på gång inom svensk havsforskning. I tidskriften får du svar på många frågor, men också en inblick i de frågor som ännu inte forskningen klarat av att besvara. Artiklarna är skrivna av forskarna själva, och anpassade för en bred publik av redaktionen. Läs mer


Sök i arkivet