Miljömärkning av fisk och skaldjur - hur långt räcker det?

Nästan hälften av all fisk och skaldjur vi äter i världen är odlad. Och mer kommer det att bli, eftersom det kommersiella fisket sedan länge nått sitt tak. I takt med att vattenbruket ökat har det blivit allt viktigare att komma till rätta med de miljöproblem som följer av verksamheten. Miljömärkning är ett sätt att hantera problemen, men frågan är hur långt det räcker?

Samtliga foton: Malin Jonell
Vilka hållbarhetsaspekter ska tas med, och hur ska de vägas gentemot varandra?

MILJÖMÄRKNING AV FISK OCH SKALDJUR
Miljömärkning är oftast det avslutande steget i en certifieringsprocess som har individuella konsumenter som målgrupp. Exempel på miljömärken för fisk och skaldjur som går att finna i svenska butiker är Marine Stewardship Council (MSC) för vildfångad fisk och Aquaculture Stewardship Council (ASC) för odlad fisk. Båda märkningarna initierades av WWF i samarbete med livsmedelsindustrin. I Sverige finns också KRAV-märkt fisk såsom odlad lax och öring samt vildfångad torsk och sej.
Miljömärkning av vildfångad fisk har visat sig vara ett bra verktyg för att skapa incitament för hållbara fångstmetoder. Miljömärkning av fisk- och skaldjursodlingar är tänkt som en mekanism för att styra vattenbruket mot ökad hållbarhet och minskad miljöpåverkan. Men hur långt räcker detta verktyg, och vilka möjligheter och begränsningar finns?

Vad är viktigast?
Odling av jätteräkor har länge kritiserats för att orsaka stora skador på miljö och kustnära samhällen genom skövling av mangroveskog och utsläpp av kemikalier och antibiotika.

En alternativ metod är lågintensiva mangroveintegrerade odlingar. Där finns hälften av mangroven kvar i dammarna och räkorna odlas med begränsad tillförsel av foder och kemikalier. Produktionen är låg, men framhålls ofta som mer hållbar, och många av dessa odlingar är miljömärkta.

Vi jämförde de två typerna av odling med avseende på klimatpåverkan, övergödning och försurning. Detta gjordes med hjälp av livscykelanalys, vilket är en metod för att mäta en produkts totala miljöpåverkan under dess livscykel.

De intensiva odlingarna hade som väntat större miljöpåverkan när det gällde försurning och övergödning. Däremot fann vi, lite förvånande, att utsläppen av växthusgaser per kilo producerad räka var lägre än i de lågintensiva mangroveintegrerade odlingarna. Förklaringen är att mangroveskog binder mycket kol och att de integrerade odlingarna tar stora ytor i anspråk för att producera väldigt lite räkor.
Det sätter fingret på en av utmaningarna för miljömärkningar. Vilka hållbarhetsaspekter ska tas med, och hur ska de vägas gentemot varandra? I det här fallet kan det vara tveksamt att använda ekologiskt värdefulla ytor för produktion av räkor, även om odlingarna lever upp till regelverket för certifiering. Resultaten illustrerar vikten av att regelverket för miljömärkning även inkluderar svårmätbara effekter som klimatpåverkan från landanvändning.

Mangroveskog i Vietnam. Mangrove är ett viktigt ekosystem med mycket hög biologisk mångfald, och är en av de mest effektiva kolsänkorna vi har globalt. Dessa skogar har avverkats helt eller delvis för odling av jätteräkor.

Många som saknas
En genomgång av kriterierna för miljömärkt odlad fisk visar att ytterst få märkningar inkluderar strikta krav för minskning av utsläpp av växthusgaser och miljömässigt hållbar användning av fiskmjöl och fiskolja. Det senare är dock något som håller på att förändras. En annan utmaning är att småskaliga producenter runt om i världen inte har ekonomiska resurser att betala för miljömärkning, vilket begränsar hur stor andel av produktionen som certifieras.

Ytterligare en begränsning när det gäller att minska det globala fotavtrycket från vattenbruk är att arter som är populära bland konsumenter i Asien, den region i världen som producerar och konsumerar mest fisk och skaldjur, inte miljömmärks idag. Det finns exempelvis ingen miljömärkt karp att tillgå, trots att den är världens mest odlade fisk och mäkta populär i länder som Kina och Indien. Förklaringen är att marknaden för miljömärkt fisk bedöms vara liten i Asien.

Till skillnad från många andra fiskar går karp att odla med relativt liten miljöpåverkan eftersom många karpfiskar är växtätare och därför inte behöver foderfisk. Miljömärkning av karp skulle kunna stimulera ökad konsumtion i länder där denna fisk i dagsläget inte är så populär, och därmed bidra till minskad miljöpåverkan globalt.

Vår slutsats är att även om miljömärkning av fisk och skaldjur med stor sannolikhet kan påverka enskilda odlingar i rätt riktning så är effekten på global nivå i nuläget tveksam.

Odling av jätteräkor orsakar stor miljöpåverkan eftersom odlingarna använder värdefull mangrovemark. Även lågintensiv produktion som i många avseenden är bättre, medför jämförelsevis stor påverkan på klimatet.

Marknadsaktörer som länkar samman producenter och konsumenter lyfts som allt viktigare när det gäller globalt hållbarhetsarbete.

Vems är ansvaret?
Konsumenters efterfrågan på miljömärkt fisk skulle kunna vara en viktig drivkraft för att öka andelen miljömärkt fisk på marknaden. En undersökning i det relativt miljömedvetna Stockholm visade att de aspekter som i störst utsträckning påverkar om konsumenterna köper miljömärkt fisk eller inte är igenkänning av miljömärken samt oro för miljöpåverkan.

Trots att många är bekymrade över negativa miljöeffekter både från fiske och från fiskodling var det förvånansvärt få som uppgav att de faktiskt köper miljömärkt fisk. En möjlig förklaring är att ansvaret för miljömässigt hållbart fiske och vattenbruk framför allt anses ligga hos statliga myndigheter och företag och inte hos den enskilde konsumenten. Vidare är kunskapen kring miljömärken för fisk och skaldjur begränsad.

Marknadsaktörer som länkar samman producenter och konsumenter - importörer, dagligvaruhandel, restauranger och liknande - lyfts som allt viktigare när det gäller globalt hållbarhetsarbete. Ett aktuellt exempel med relevans för fisk- och skaldjurssektorn är Ikea där 600 miljoner måltider och 36 olika arter av fisk och skaldjur serveras varje år. I september 2015 uppnådde man målet att all fisk som säljs ska vara miljöcertifierad. Initiativ som dessa kan ha stor betydelse, både för global efterfrågan av miljömärkt fisk och för ökat miljömedvetande bland konsumenter.

Är miljömärkning lösningen?
Efterfrågan på miljömärkt fisk och skaldjur direkt från konsumenterna är alltså begränsad, och kommer troligtvis inte att vara den primära pådrivande faktorn mot en mer bärkraftig fisk- och skaldjursproduktion. Även om individuella konsumenters val har betydelse, bör det huvudsakliga ansvaret för en hållbar produktion av fisk och skaldjur istället ligga hos producenter, återförsäljare, andra marknadsaktörer och berörda myndigheter.

Miljömärkning ska även ses som ett komplement till andra reglerande verktyg, som lagstiftning och konsumentinformation. För att miljömärkning av vattenbruk skall kunna bli ett mer effektivt verktyg behöver också arter som dominerar på asiatiska marknader inkluderas i större utsträckning.

Dessutom bör fisk och skaldjur utvärderas mot övrig matproduktion för att skapa en helhetssyn vad gäller hållbar produktion och konsumtion av mat.

TEXT & KONTAKT:
Malin Jonell och Patrik Rönnbäck, Naturresurser och hållbar utveckling, Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet samt Max Troell, Beijer Institutet och Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet.
malin.jonell@geo.uu.se

Om tidskriften

Havsutsikt är tidskriften för dig som vill hänga med i vad som är på gång inom svensk havsforskning. I tidskriften får du svar på många frågor, men också en inblick i de frågor som ännu inte forskningen klarat av att besvara. Artiklarna är skrivna av forskarna själva, och anpassade för en bred publik av redaktionen. Läs mer


Sök i arkivet