Fiskekvoter till salu

EU:s fiskeripolitik står inför en gigantisk uppgift: att stoppa överfiskningen av våra hav och samtidigt bevara kustsamhällen som är beroende av fiske. Sedan 2009 har det svenska storskaliga fisket efter sill och makrill förvaltats med individuella, överförbara fiskerätter, ITQ. Det har lett till att fiskeflottan idag är både mindre och lönsammare. Rätt använt kan ITQ och liknande förvaltningsmetoder som införs för andra arter leda till både samhällsekonomiska vinster och bättre förutsättningar för ett hållbart fiske.

Foto: Martin Wahlborg/iStock
Utan fungerande regler är det den som fiskar mest och snabbast som tjänar bäst, och det blir lönsamt att bygga stora och effektiva fartyg.

Det finns en lång rad larmrapporter som beskriver tillståndet i våra hav och de utmaningar som fiskeriförvaltningen står inför. Den fråga som kanske fått störst uppmärksamhet i Sverige är utfiskningen av torsken i Östersjön, men problemet är långt större än så - idag är cirka 30 procent av världens fiskbestånd överfiskade. Världsbanken beräknar kostnaden för dåligt skött fiske i världen till 50 miljarder dollar per år.

Den grundläggande frågan är hur man bäst delar en gemensam naturresurs. Utan fungerande regler är det den som fiskar mest och snabbast som tjänar bäst, och det blir lönsamt att bygga stora och effektiva fartyg. Men med många fiskare kommer fisken förr eller senare att ta slut. En stor del av världen har idag problem med för stora fiskeflottor och överfiske, vilket leder till att marina ekosystem sätts ur balans utan att fisket är lönsamt.

Individuella kvoter
I ett fiske där alla fiskare har en gemensam kvot är det först till kvarn som gäller. Många gånger blir den gemensamma kvoten uppfiskad innan alla fått vad de behöver för att klara sig. Ett sätt att lösa problemet, är att införa så kallade individuella överförbara kvoter (ITQ efter engelskans Individual Transferable Quotas). ITQ bygger på att staten äger fiskresursen och bestämmer en kvot för hur mycket fisk som får fångas.

Kvoten delas upp i förväg mellan fiskarna, vilket innebär att varje fiskare vet hur stor dennes del av kvoten kommer att vara. Hen kan då själv välja tidpunkt för fisket, utan att riskera att bli utan. Kvotandelarna kan köpas och säljas. De som vill sluta fiska kan sälja sina andelar och de som vill utöka sitt fiske kan köpa andelar, på samma sätt som exempelvis en lantbrukare kan köpa och sälja mark. ITQ liknar därför på många sätt äganderätter på land. Erfarenheter från andra länder visar att handel med individuella kvoter leder till att flottan minskar och lönsamheten ökar för de som är kvar.

Mindre hetsigt fiske
Med ett ITQ-system blir kopplingen mellan hur mycket fisk det finns och fiskarens kvot tydligare - större fiskbestånd innebär större individuella kvoter. Eftersom ingen får fiska mer än sin individuella kvot så beror företagets framtida fiske bara på fiskbeståndens storlek - inte på om konkurrerande företag investerar i större och effektivare fartyg.

Detta, kombinerat med lönsammare företag som kan överleva en säsong med mindre fiske, gör att det finns större möjligheter att lägga in perioder med lägre kvoter för att låta bestånden återhämta sig.

Foto: Hans Christiansson/iStock

Skydd för småskaliga
ITQ är ett sätt att använda marknaden för att kvoterna ska hamna hos de mest effektiva och lönsamma företagen. En farhåga vid införandet av individuella kvoter är att det småskaliga fisket kommer att sälja sina kvoter till större och effektivare fartyg, vilket i sin tur kan leda till att många kustsamhällen förlorar sitt lokala fiske. Utan regleringar kan detta mycket väl hända. Därför är det vanligt att införa begränsningar för handeln med kvoter, där storskaligt fiske inte får lov att köpa ut det småskaliga. Det småskaliga fisket kan då antingen ha ett eget kvotsystem, eller förvaltas på annat sätt.

Det svenska storskaliga fisket efter sill och makrill har förvaltats med ITQ sedan 2009. I detta fiske var inte utfiskning det stora problemet, utan att Sverige hade en alltför stor fiskeflotta med dålig lönsamhet. Sedan man införde ITQ har flottan halverats och lönsamheten för de kvarvarande aktörerna har ökat kraftigt. I det svenska ITQ-systemet för sill och makrill undantogs småskaliga fartyg, och de har kunnat fortsätta som tidigare och i vissa fall till och med öka sitt fiske.

ITQ - en hållbar lösning?
I dagsläget har regeringen öppnat för att införa ITQ även för andra fiskarter. Om detta skulle införas skulle fiskeflottan kunna halveras och det ekonomiska utfallet gå från förlust till en samhällsekonomisk vinst på uppskattningsvis 180 miljoner kronor per år. Genom att införa begränsningar i kvothandeln mellan små- och storskaligt fiske skyddar man det småskaliga fisket, men minskar samtidigt också det ekonomiska utfallet med cirka 40 miljoner per år. Individuella kvoter är en möjlig lösning för svensk fiskeriförvaltning, men det kräver också en noggrann utformning för att fiskenäringen ska utvecklas så att samhällets målsättningar uppfylls.

Text & kontakt:
Staffan Waldo, Institutionen för ekonomi, AgriFood Economics Centre, SLU, staffan.waldo@slu.se

Om tidskriften

Havsutsikt är tidskriften för dig som vill hänga med i vad som är på gång inom svensk havsforskning. I tidskriften får du svar på många frågor, men också en inblick i de frågor som ännu inte forskningen klarat av att besvara. Artiklarna är skrivna av forskarna själva, och anpassade för en bred publik av redaktionen. Läs mer


Sök i arkivet