Gravida hanar och konkurrerande honor

Hos fisken tångsnälla blir pappan gravid. Hanen förser ungarna med syre och näring under utvecklingen, men han kan också själv ta upp näring som kommer från äggen. Honor konkurrerar om att få para sig med hanar som har plats för hennes ägg, och de gillar särskilt att para sig med stora hanar. Trots det ger de ägg med mer näring till små hanar.

Inbjudande parningsdans? Hanen längst fram och honan bakom.

Om man sätter på sig cyklop och snorkel på sommaren och tittar riktigt noga bland bladen i en av havets ålgräsängar kan man ha turen att få syn på en tångsnälla. Tångsnällan är en fisk som hör till familjen sjöhästar och kantnålsfiskar. Tångsnällan är ganska vanlig i våra kustnära vatten upp till södra Kvarken, men eftersom den ser ut som ett ålgräsblad kan den vara svår att upptäcka.

Hanen gravid
Hos de flesta fiskar som vårdar sina yngel är det hanen som gör det. Samma sak är det hos tångsnällan. Liksom sjöhästen bär tångsnällehanen ägg och så småningom yngel i en så kallad yngelvårdsficka på svansen. Hanen bär de befruktade äggen medan de utvecklas till färdiga ungar, vilket tar cirka 1,5 månad. Under den tiden får ungarna inte bara skydd, utan hanen reglerar salthalten i fickan så att det är precis lagom salt för ungarna att växa och utvecklas bra. Hanen förser dem också med syre och näring, genom fina blodkärl i fickans vägg som omsluter embryona. Likheten med däggdjuren är påfallande, och vi kan ibland beskriva det som en hanlig graviditet.

Tångsnällans yngel syns genom hanens yngelvårdsficka.

Parningsdans
Innan en hane och hona parar sig utför de en parningsdans. De simmar bredvid varandra och tittar varandra djupt i ögonen. Om en hona är intresserad av att para sig med en hane visar hon det med ett särskilt mönster, som framträder på sidorna av hennes överkropp. Det ser ut som en rad av liggande B-tecken skrivna i runstil. En hane visar att han är intresserad av att para sig med honan genom att skaka hela kroppen, ibland så kraftigt att hudflikarna som bildar fickan fladdrar.

Vid parningen för honan över ägg till hanen genom att sticka in ett litet äggläggningsrör i hanens ficka. Hanen och honan simmar tätt tillsammans medan honan för över äggen. När honan har fört över 30-40 ägg till hanen tar de ofta en liten paus. Hanen skakar kroppen igen, så att äggen lägger sig längst ner i fickan, innan parningen fortsätter. I samma veva befruktas äggen.

Ser du tångsnällan i mitten? Det är en hona som både ser ut och beter sig som ett ålgräsblad.

Flera partners
Ibland parar hanen sig en gång till med samma hona, men ofta fortsätter han med en ny hona. Genom att analysera ungarnas DNA vet man att hanen fyller upp fickan med ägg från 2-6 olika honor. Det har också visats att hanen är kräsen i sitt partnerval och helst parar sig med stora honor. Honorna föredrar också stora hanar. Eftersom hanarnas graviditet tar lång tid, och honorna i genomsnitt hinner mogna fram många fler ägg än vad hanarna hinner föda upp, blir det redan tidigt på parningssäsongen brist på hanar som inte redan har fullt med ägg i fickan. Därför kan honorna sällan vara lika kräsna som hanarna, utan de måste konkurrera om de få parningsvilliga hanar som finns kvar. Så fortsätter det tills de redan parade hanarna har fött fram den första kullen av ungar och kan para om sig på nytt.

God yngelvård
Äggen som honorna ger till hanarna är stora och näringsrika, så det mesta av näringen får ungarna via gulesäcken. Hanarna för dessutom över lite näring till embryona medan de utvecklas. Trots all denna vård är det inte alla embryon som utvecklas som de ska. Bara runt 80 procent av alla ägg som honorna för över till hanen blir färdigutvecklade små tångsnälleungar. Överlevnaden ökar om kullen är liten, om hanen är i god kondition och om hanen har parat sig med fler än en hona, det vill säga om ungarna som han bär på är halvsyskon snarare än helsyskon.

C14 för att följa näringen
För att följa hur näringen fördelas användes aminosyror som märkts in med radioaktivt kol, C14-metoden. Parade hanar sondmatades med C14-märkta aminosyror och det gick tydligt att mäta radioaktiviteten när de märkta aminosyrorna dök upp hos ungarna i hanens ficka.

Samma metod användes när honornas ägg märktes med C14 innan de fick para sig med hanar. Det visade sig då att hanarna i vissa fall tog upp näring från ungarna.
Syrehalten i vattnet som fiskarna simmar i spelar också roll, liksom syrehalten inne i fickan. Stora hanar kan hålla en högre syrehalt i fickan, vilket kanske är en orsak till att honor föredrar att para sig med just stora hanar. Hanar inte bara ger näring till ungarna, utan kan också ta upp näring som ursprungligen kommer från ungarna. Vi vet dock inte om hanarna aktivt avslutar vården för vissa ungar eller bara tar vara på näringen från ungar som höll på att dö av andra orsaker.

Proteinrikare ägg
Märkligt nog ger honorna ägg med högre proteinhalt till små hanar än till stora hanar. Exakt varför de gör det vet vi inte, men en ide är att eftersom det ofta är brist på hanar att para sig med så har honan ibland inte något bättre val än att para sig med en liten hane. Genom att förse just de äggen med extra mycket protein ger honan dem en lite stadigare matsäck, kanske för att kompensera för att små hanar inte är lika bra pappor som stora hanar är.

text & kontakt
Charlotta Kvarnemo, Gry Sagebakken och Ines Braga Goncalves,
Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet,
Ingrid Ahnesjö, Institutionen för Ekologi och Genetik, Uppsala universitet
lotta.kvarnemo@bioenv.gu.se

Om tidskriften

Havsutsikt är tidskriften för dig som vill hänga med i vad som är på gång inom svensk havsforskning. I tidskriften får du svar på många frågor, men också en inblick i de frågor som ännu inte forskningen klarat av att besvara. Artiklarna är skrivna av forskarna själva, och anpassade för en bred publik av redaktionen. Läs mer


Sök i arkivet