Bland forskare har det funnits oro för att mikroplaster suger upp olika miljögifter och transporterar dem vidare i haven. När plastpartiklarna exempelvis sväljs av fiskar sprids gifterna vidare i ekosystemen. I haven finns sedan länge förbjudna gifter kvar i bottensedimentet, där det tar mycket lång tid innan de bryts ner.
– De blir inte upplösta i vattnet, eftersom de helt enkelt inte gillar vatten. De vill fästa vid något annat, säger plastforskaren Christine Schönlau vid Örebro universitet, som doktorerat med avhandlingen "Microplastics in the marine environment and the assessment of potential adverse effects of associated chemicals".

För att ta reda på i hur stor utsträckning föroreningar tas upp av mikroplast placerade Christine Schönlau ut små nytillverkade plastpellets av olika sorters plast, 2-4 millimeter stora, i olika hav och en insjö. Prover har tagits i Fiskebäckskil på den svenska västkusten, Askö på östkusten, Stora barriärrevet i Australien och i den förorenade hamnen i San Diego i USA. Dessutom har prover tagits i en svensk sjö, utanför Kumla.

Resultatet av undersökningen visar låga koncentrationer av miljögifter som dioxiner, PCB och klorerade bekämpningsmedel som DDT. Det betyder att risken för havens och sjöarnas ekosystem att utsättas för den här typen av kemikalier via plast inte är så stor som man tidigare har misstänkt. Men mer forskning för att se om plastfragment under två millimeter beter sig på samma sätt som de lite större när det gäller miljögifter behövs. Det finns dock än så länge tekniska svårigheter att undersöka riktigt små mikroplaster som kan bestå av en enda fiber.
– Det är viktigt att fortsätta med forskning kring det här och det är också viktigt att stoppa föroreningen med plast av våra vattendrag, säger Christine Schönlau.