I början av nästa vecka tar fiskeministrarna från EU:s medlemsländer beslut om vilka kvoter som ska gälla i Östersjön för nästa år. EU-kommissionens förslag till fiskekvoter för torsk har under året pekat mot rejäla sänkningar och i somras gavs order om omedelbart torskstopp i de södra delarna av Östersjön. Men trots att den totala tillåtna fångstmängden av torsk sänktes med 13 procent under 2019 är den fortfarande nära 80 procent högre än de vetenskapliga rekommendationerna.

Ingen enkel lösning
Östersjöns torskbestånd är litet och fiskarna mår allt sämre, samtidigt som de stora torskarna blir allt färre. Trots att torsken är en av de mest studerade fiskarterna i världen är osäkerheten kring vilka orsaker som påverkar bestånden stor och det finns ingen enhetlig vetenskaplig linje. Många faktorer spelar in, som alltför högt fisketryck, syrefattiga bottnar, ekosystemrubbningar och förändrad tillgång till föda, buller och gifter. Eftersom det inte finns en isolerad enkel förklaring till varför torsken mår dåligt, finns det inte heller en enkel lösning på hur vi kan rädda den. För att torsken ska kunna återhämta sig på lång sikt menar många att det inte hjälper med att helt enkelt bara sluta att fiska den - hela ekosystemperspektivet måste tas med i ekvationen.

Minska sill- och skarpsillsfisket
Östersjötorskens hälsotillstånd har försämrats kraftigt sedan mitten av -90-talet. Parallellt med detta har mängden sill och skarpsill, ett viktigt bytesdjur för torsken, minskat kraftigt i södra Östersjön. En bedömning är därför att det bästa vore att begränsa eller helt sluta att fiska efter torskens mat i delar av Östersjön. Världsnaturfonden är en av organisationerna som vill se ett totalt stopp för sill- och skarpsillfisket för att öka tillgången på föda för den svältande torsken.

I veckan publicerade Stockholms universitets Östersjöcentrum en rad starka rekommendationer till EU:s fiskeministrar. Bland förslagen på lösningar listas fortsatt torskfiskestopp i södra Östersjön under hela 2020, kraftigt minskade sill- och skarpsillkvoter samt minskat trålfiske efter plattfisk - detta för att undvika bifångst av torsk. Även södra Sveriges landshövdingar har gått ut i ett förenat upprop för ett stopp av svenskt storskaligt fiske på sill i de områden av Östersjön där torskfiske idag är förbjudet. I förlängningen vill man se att Sverige arbetar för ett stopp även för övriga Östersjöländer.

Motsatta metoder
Men det finns även röster som talar för andra metoder för att komma till bukt med den svältande torsken. En motsatt metod är att istället fiska hårdare på det befintliga torskbeståndet, och då särskilt de små fiskarna, för att minska konkurrensen mellan de torskar som finns kvar. När alla torskar är i ungefär samma storlek, som idag är fallet i delar av Östersjön, ökar konkurrensen om maten. Resultatet blir många små och magra fiskar som aldrig växer till sig. Ett hårdare torskfiske skulle därför kunna vara en lösning på problemet med begränsad tillväxt till följd av en fiskpopulation i samma storlek.

Många menar att minskning av fiskekvoter inte räcker för att rädda torsken. Övergödning, ökat antal gråsälar och klimatförändringar är bara några av de många utmaningar som påverkar Östersjötorsken på sikt och därför behöver fokuseras mer på, vid sidan av en hållbar fiskeförvaltning.