Bild
;
Tema:

Svavelrening flyttar problemen till havet

Nästa år blir reglerna för sjöfartens svavelutsläpp till luft ännu hårdare. Men tyvärr finns det luckor i reglerna som gör att föroreningarna kan släppas ut i havsmiljön istället. Det kan få svåra konsekvenser, säger forskare från IVL Svenska miljöinstitutet.

Svavelutsläpp till luften är ett problem för människors hälsa, och orsakar dessutom försurning av både land och hav. Sjöfarten står för en betydande del av svavelutsläppen, men successivt skärpta regler har lett till att utsläppen minskat. Nästa år är det dags för ytterligare skärpning. Men de skärpta reglerna kan innebära att man förflyttar problemen under ytan, visar forskning från IVL Svenska miljöinstitutet.

-Regleringen av svavelutsläppen är efterlängtade och bra, och det är mycket positivt att det nu kommer skärpta regler för internationell sjöfart. Men i och med att det är tillåtet att använda skrubbrar som alternativ kan föroreningarna flyttas från luften till havsmiljön, säger Hulda Winnes, forskare vid IVL Svenska miljöinstitutet.

Rening som förflyttar problemen
Problemet är att de skärpta reglerna fortfarande ger utrymme för fartygen att använda det betydligt billigare, högsvavliga bränslet. Genom att installera så kallade skrubbrar ombord kan fartygen rena utsläppen från svavel och andra föroreningar, och på så sätt leva upp till de skärpta reglerna. Havsvatten används i reningsprocessen, och i ungefär 80 procent av fallen släpps detta vatten sedan direkt ut i havet igen. Föroreningen av luften minskar, men föroreningen av havsmiljön ökar.

Tvättvattnet är kraftigt förorenat, och innehåller bland annat tungmetaller, aromatiska kolväten och sotpartiklar. Genom att göra experiment där marina organismer utsätts för tvättvatten har forskare vid IVL tillsammans med kollegor från Norska polarinstitutet bland annat visat på en kraftig påverkan på hoppkräftor, en grupp av djurplankton med en central roll i den marina födoväven.

Saknas miljöstudier
Att säga hur stora konsekvenser detta kan få är i dagsläget svårt. För det behövs beräkningar på omfattningen, såsom antalet fartyg med skrubbrar i olika havsområden. Flera av föroreningarna bryts ner relativt snabbt men är akut giftiga. När havsmiljön oavbrutet utsätts för skrubbervatten blir den akuta effekten varaktig.

-Det har uppenbarligen inte gjorts grundliga miljöstudier innan reglerna gick igenom, vilket är en stor brist, säger Hulda Winnes.

Samma gräns överallt efter 2020
Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön och Engelska kanalen utgör ett så kallat svavelkontrollområde, SECA. Sedan 2015 tillåts där max 0,1 viktprocent svavel i fartygsbränsle. Övriga EU följer det regelverk som beslutats av FN:s sjöfartsorgan IMO, och har en gräns på 3,5 procent svavel. År 2020 sänks den tillåtna nivån till 0,5 procent för hela världen.

Bra och sämre alternativ
Oavsett hur rederierna väljer att hantera de skärpta kraven kommer det att kosta dem stora pengar. Forskarna befarar att många kommer att gå in för den billigaste lösningen, vilket oftast är att installera skrubbersystem ombord. Det lågsvavliga bränslet är betydligt dyrare än den högsvavliga tjockoljan, och möjligheten att gå över till exempelvis naturgas eller metanol är fortfarande under utveckling. Men det finns även bättre och sämre sätt att använda skrubbrar för rening av luftutsläppen. Genom att ha slutna systemet återcirkuleras vattnet i anläggningen och mindre volymer vatten släpps ut efter reningen. Välfungerande rening ombord är förstås bättre för havsmiljön.

Det är viktigt att det görs utredningar kring vad konsekvenserna av olika metoder och åtgärder blir, och det är synd att detta inte gjorts långt tidigare.

-Att tillåta att förorenat tvättvatten släpps ut i havet stämmer dåligt med FN:s globala miljömål, som säger att vi till 2025 ska förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, säger Hulda Winnes.