Bild
;
Tema:

Vilostadier bevarar genetiska skillnader hos växtplankton

Det kan vara stora genetiska skillnader mellan populationer av växtplankton, trots att de lever nära varandra. Ny forskning visar att anledningen kan vara växtplanktonens förmåga att bilda vilostadier.

Växtplankton är små, de är många och de sprids lätt med strömmarna. Därför trodde man länge att växtplankton är genetiskt lika över hela stora områden. Det har dock visat sig att det inte stämmer.

Trots att två populationer av växtplankton befinner sig nära varandra, så kan det finnas stora genetiska skillnader. Och det har förvånat forskarna. Men nu pekar en ny studie från Göteborgs universitet på växtplanktonens förmåga att bilda vilostadier som en trolig förklaring skillnaderna.

– När en art bildar cystor, ett vilostadium som liknar växternas fröer, kan arter överleva vilande under lång tid. Vissa arter kan överleva ett helt århundrade, säger Lisa Sundqvist, som bedrivit sin forskning vid Göteborgs universitet.

Cystorna sjunker till botten och i sedimentet bildas det ett "arkiv" av äldre generationer.
– Arkivet fungerar som en genbank, från vilken cystorna kan kläckas och börja leva på nytt i vattnet, säger Lisa Sundqvist.

Detta gör att genetiska skillnader kan bibehållas i ett område, och förstärkas med tiden. Det minskar också effekten av påverkan från andra nutida populationer.