Det pågår mycket diskussioner om Kattegatt just nu.

Naturskyddsföreningen har nyligen gjort en rapport som kartlägger bottentrålningens omfattning och konsekvenser i svenska havsområden. De förespråkar en kraftig minskning av denna fångstmetod.

Samtidigt pågår en diskussion om ett fiskefritt område i Kattegatt. Det har funnits sedan 2009, men danskarna vill inte längre ha det kvar. Länsstyrelserna i Skåne och Halland lyfter de ostörda bottnarnas betydelse och den svenska regeringen har avvaktat en rapport från HaV. Den har just kommit. Nu är frågan vilken linje som vinner?

Fiske är viktigt, men för att ha något att fiska måste bottnar med ostört djurliv finnas så att fisken har något att äta. Men det är svårare än så, säger Mattias Sköld, forskare vid Institutionen för Akvatiska Resurser på Sveriges lantbruksuniversitet.
"Det är inte så att bottentrålning tar död på allt eftersom många arter, särskilt mindre djur som lever nere i sedimentet är toleranta. Under vissa förutsättningar kanske till och med produktionen av dessa små bottendjur gynnas även om känsliga arter påverkas och minskar redan vid låg trålningsintensitet. Sambanden är komplicerade och beror också på förändringar i näringsväven mellan fisken och bottendjuren."

Att torsken gynnats av det fiskefria området är dock tydligt och beståndet visar en återhämtning med förbättrad överlevnad för de stora lektorskarna i Kattegatt. "Detta beror mycket på skyddsområdenas effekt som medför att fisket efter andra arter som plattfisk och havskräfta numer bedrivs i andra områden, med mer selektiva redskap och på annan tid än då torsken är ansamlad på sina lekplatser. Bifångster av torsk har alltså minskat, åtgärderna har fungerat och om förvaltningen är fortsatt varsam med torsken kan vi snart ha ett livsdugligt och produktivt bestånd i Kattegatt." avslutar Mattias Sköld.