Miljötillståndet i Bottniska viken
Miljögifter i Bottenhavet
I Bottniska viken är miljögifter det största miljöproblemet. Längs kusterna har det sedan länge funnits många stora industrier, och miljögifterna transporteras även norrut med strömmar från Egentliga Östersjön. De allra största miljögiftsproblemen finns i de södra delarna av Bottenhavet. I detta område har exempelvis strömmingen så höga dioxinhalter att de överskrider EU:s gränsvärden.
Om man ser utvecklingen av miljögiftssituationen i ett lite längre perspektiv är trenden generellt ändå positiv. Dioxiner, PCB och DDT har minskat sedan 1970-talet. Toppkonsumenterna gråsäl och havsörn, som tidigare varit mycket hårt drabbade av framförallt DDT och PCB, har återhämtat sig till stor del. Populationerna av havsörn är i stort sett tillbaks till 50-talets nivåer. Antalet gråsälar ökar med 8 % per år, och antalet är nu ungefär en fjärdedel av populationsstorleken i början på 1900-talet.
Samtidigt finns det orosmoln. Vi kan se allvarliga effekter av mijlögifter i ekosystemet, utan att vi sökert vet exakt vilka miljögifter som är orsaken. Undersökningar visar exempelvis att abborrars könskörtlar minskar i storlek, framförallt i fisk från Bottenhavet. Avgiftningsenzymet EROD ligger fortfarande på betydligt högre nivåer i Bottniska viken än på västkusten.
Ingen storskalig övergödning
Det finns likala problem med övergödning i Bottniska viken, men det är inte fråga om någon storskalig övergödning. Naturligt är Bottniska viken ett relativt näringsfattigt hav.
Intressant är den stora skillnaden mellan Bottenviken och Bottenhavet. Bottenviken, med stor påverkan av kväverikt älvvatten, är fosforbegränsat. Kvoten mellan kväve och fosfor ligger normalt (exempelvis i Bottenhavet) på cirka 15. I Bottenviken ligger kvoten på mellan 50 och 400, med de högsta värdena i maj, då tillrinningen från älvarna är som störst.
Främmande mask sprider sig
Bottniska viken har varit rätt förskonat från invasion av främmande arter. Orsaken är den låga salthalten. Många invaderande arter har förts dit av barlastvatten från områden med betydligt högre salthalter. När växten eller djuret når Bottniska vikens utspädda brackvatten är det inte så stor sannolikhet att det ska överleva. En del arter har dock klarat av att etablera sig. Ett exempel är den lilla havsborstmasken Marenzelleria viridis, som på några år spridit sig till alla delar av Bottnsika viken. Vad denna mask kommer att orsaka för förändringar i ekosystemet vet vi idag väldigt lite om.
Känsligt för olja
Oljeutsläpp är både ett stort och litet problem i Bottniska viken. Eftersom båttransporter i dessa områden är så begränsade är också risken för stora utsläpp vid olyckor liten. Samtidigt är det ett mycket känsligt område, och ett större oljeutsläpp skulle få mycket allvarliga konsekvenser. Mindre utsläpp av olja förekommer, men inte alls lika frekvent som längre söderut. Under 2005 rapporterade Kustbevakningen 10 utsläpp i Bottniska viken. Detta kan jämföras med flera hundra utsläpp i Sveriges övriga havsområden.
Tipsa andra om sidan
